taxin

När jag var liten fick jag för mig att jag ville bli busschaufför. Jag vet inte riktigt varför egentligen, utan det var nog mest bara för att ha något att säga när folk frågade vad jag skulle bli när jag blev stor. Och så var jag kanske lite fascinerad av bussar också. Någon busschaufför blev jag dock inte, men jag hamnade ändå inte så långt därifrån.

Jag har jobbat som taxichaufför i tre år nu och jag trivs väldigt bra med det. Det roligaste med mitt jobb är alla människor jag träffar. Alla har sin historia och en del vill gärna berätta den. Jag är själv en väldigt social människa som har lätt för att prata med andra, och jag tror att det får många att öppna upp sig. Jag försöker alltid prata med den eller de jag har i taxin, men det gäller förstås att känna in situationen också. Vissa vill inte prata och då får man acceptera det.

En annan sak som är bra med mitt jobb är att jag har ganska mycket frihet att styra över min arbetstid. Det är inget åtta till fem-jobb eftersom folk åker taxi alla tider på dygnet. Mina arbetstider varierar så att jag ibland jobbar dagar och ibland kvällar. Jag jobbar också en del helger och ibland kör jag även på natten. Det är väldigt skönt att ha ett jobb som inte är samma sak hela tiden, och förutom att tiderna växlar så är det roligt på så sätt att jag aldrig vet var mina körningar kommer att ta mig. Visst, många körningar har man gjort en miljon gånger, men beroende på vem som sitter i taxin kan de ändå vara väldigt olika.

Så jag gillar verkligen det sociala och variationen i mitt jobb, och dessutom gillar jag att köra bil. Jag är nog helt enkelt som klippt och skuren för taxichaufförsyrket!