I helgen körde jag ett brudpar till kyrkan. Det har jag gjort några gånger, men jag har aldrig kört någon med en så stor brudklänning. Den var enorm! Många brudpar vill ju komma osynligt till kyrkan så att de kan smita in bakvägen och träffa prästen och sedan gå ut och gå in igen när alla gäster har satt sig, och då är det inte ovanligt att de ringer en taxi. Så jag har haft några körningar till kyrkan, men den här bruden slog som sagt alla rekord. Hennes kjol var så puffig att den tog upp hela baksätet. Vi hade faktiskt lite svårt att stuva in henne där med allt tyg, och jag såg knappt något i backspegeln för det var så mycket tyll och spets i vägen. Men de kom till kyrkan i alla fall, och jag hoppas att de fick en bra vigsel och en trevlig kväll som nygifta!

Det är alltid roligt att köra människor som är glada, och brudpar är några av de gladaste man kan köra. De kan också vara lite nervösa, men jag brukar försöka få dem att slappna av och komma ihåg att det här är deras dag och att de ska försöka släppa tankarna på vad som eventuellt kan gå fel. Gift brukar man så gott som alltid bli ändå, även om man skulle snubbla i altargången. Och skulle något gå fel så får man försöka att rycka på axlarna och tänka att man förmodligen kommer att skratta åt minnet på första bröllopsdagen.

Nu har jag aldrig gift mig så jag har ingen personlig erfarenhet, men jag har varit på många bröllop så jag har ganska bra koll ändå.