En av de mysigaste sakerna med att ha hund är promenaderna. Inte alla promenader kanske, speciellt inte om det regnar, men oftast tycker jag att det är riktigt mysigt att ta med mig Jolly och bara gå dit näsan pekar. Vi har ingen speciell runda som vi brukar gå utan vi går dit vi känner för helt enkelt. Ibland blir det långt och ibland blir det kort. Ibland stannar vi någonstans och leker lite eller bara sitter och myser om det är trevligt väder.

Promenaderna är ett bra tillfälle att rensa tankarna. Man är ute i friska luften och man strosar runt och gör ingenting. Jag får ofta bra idéer när jag är ute och går, och om det är något jag grubblar på så brukar det kännas mycket skönare efter att jag har tagit en promenad och rensat skallen lite. Det är lite som terapi skulle man kunna säga. Hundar överlag är ju som terapi. Det är ju vetenskapligt bevisat att människor som har hund mår bättre. Man kan sänka blodtrycket genom att klappa en hund, eller hur det nu var. Man mår bättre i alla fall, och det beror väl på en kombination av att man har en trogen vän som ger en ovillkorlig kärlek och att man kommer ut och rör på sig mer.

Och så främjar de socialt umgänge också då man ofta kan börja prata med andra hundägare och även med folk som inte har hund. Hundar är liksom en bra konversationsstartare, och det faller sig helt naturligt. Nu har väl inte jag något problem med den sociala biten även utan hund, men många ensamma människor kan få ut otroligt mycket på det sociala planet med hjälp av en hund.